Fin helg ;-)
Vilket väder det har varit i helgen, riktigt fint. Ett tag kändes det som om det vore mars när jag var ute idag. Solen lyste, solbrillor på och jacka av.... Härligt!
Igår hade jag och tjejerna en jättefin körning med släden och jag kände YES! Nu, rullar det;-) Men idag blev det nergång igen, kan nog bero på att jag hade huvudvärk när jag for ut och hade lite svårt med humöret. Så tjejerna tyckte nog att fåglarna uppe i tallarna sjöng vacker när deras matte brusade upp sig för det lilla minsta;-)
Men några härliga bilder blev det i alla fall;-)
Januari...
I januari blev det mycket. Först så gick Biker in i en mkt tidigare löp en vad jag hade räknat med, så det blev lite fix och trix för att försöka få till en parning. Allt slog in perfekt, Harley kom upp eftersom jag inte hade möjlighet att åka ner. (Tack Karin och Jimmie) Harley var hos oss en vecka, vilken kille. Han är så lätt att ha o göra med. Han fick i och för sig lite tufft ibland med tre brudar i huset. Traja lämnade jag bort till "faster" (Tack Minette, guld värd!) Så vi fick lite lugnare i huset. Men dottern Kissen, var lite "nojig" så fort pappa tittade och närmade sig henne där bak, för att sniffa, så tjöt hon och då kom morsan som en kanonkula och hoppade på pappa ;-) och skällde ut honom efter notor. Så jag fick fixa lite dotter och far tid, så Kissen skulle lugna sig och till slut började de två och leka ihop, men morsan var fortfarande på vakt. Skydda sin dotter....
Var ute och körde släde med familjen Harley Biker och det var en mycket positiv upplevelse oj, vad pappa och dotter jobbade bra;-) Kissen tog komandot som ledare och pappa jobbade på bra som Wheel, även mamma jobbade på helt okey, när jag satte henne bredvid pappa. Hade henne först tillsammans med Kissen fram, men då ville Biker bara vända sig om och ha koll på Harley.
Sedan kom höglöpet och Harley började göra små försök. Biker är en mycket bestämd tik och så fort han gjorde ngn fel, så sa hon ifrån. Nu förstår jag verkligen att tiken bör åka till hanen när de ska paras ;-) Det blev tre dagar med tips och ideer från vänner och bekanta, men det ville sig tyvärr inte.
Så nu är det bara att koncentrera sig på Kissens parning som ska komma här framöver.
Efter detta så kom en kompis till mig från Nyköping upp o hälsade på. Yvonne skulle följa med upp till Kiruna Snöfestival där våran klubb skulle arrangera hund utställningen Kiruna Sowdog 2010. Så vi packade bilen med släde och två av tre tjejer fick följa med. Biker fick stanna hemma, hon hade ju haft en ganska hektisk vecka, så hon fick var med husse och ta det lugnt hemma.
Det hade kommit så där en 2-3 dm ny snö och så hade det blivit -32 grader när vi anlände till Kiruna. Upp resan var fin, solen lyste i den gnistrande ny snön som låg över landskapet.
På kvällen anlände också två andra polare som skulle dela lägenhet med oss. En av tjejerna blev magsjuk på kvällen, så det blev lite oroligt i lägret om vi andra skulle åka på det och det ville vi ju inte;-) Så det blev en portion vitpeppar att svälja ner och en del tog lite destillerat att dricka också ;-)
På lördagsmorgon for jag iväg för att hjälpa de övriga i klubben att förbereda inför vår officiella utställning. Bara - 28 grader ;-) Det var kallt men polarhundsfolket stod pall och så var det mycket bra ordnat att i närheten fanns en liten kåta som man kunde gå in i och värma sig och få sig något i magen;-)
Mycket trevlig utställning;-) Jag, Kissen och Traja hamnade också i NSD tidningen, fin bild. Fast ingen ser att det är jag, mycket kläder;-)
På kvällen var vi mycket trötta efter att varit ute hela dagen i kylan. Jag fotograferade hela utställningen, så det var svårt att få upp värmen ordentligt efteråt. Det blev en lång dusch.
Min kompis Yvonne därimot hon var på "G" och ville ut, så det slutade med att hon for iväg själv och gjorde stan
;-) Hon är mycket social och oblyg om jag säger så;-) Vi andra slocknade i samma veva som hon åkte.
Dagen därefter hade jag ordnat en liten dragträff vid Kiruna slädhundsklubbs spår. Det kom ngr samojed ägare som var intresserad av att få testköra sina hundar i mitt spann och få köra själva. Tyvärr hade de inte hunnit fixa upp spåren efter den senaste snöfallet, så det var tungt. Men alla fick testa och ställa frågor m.m och det var mycket trevligt.
Efter detta for jag och Yvonne till Ishoteller i Jukkasjärvi. Det var jättefint. Dom är duktiga, wow!
Ner resan hem tog vi det mycket lugnt, det var mkt snörök.
Sol, vackert och helt åt pipsv.....
Yes, tänkte jag idag när jag såg solen lysa och det var vindstilla och bara - 20 grader ute. Nu ska vi ut och dra häromkring där jag bor. Starta från p-platsen vid huset och köra ut på scoterlederna som jag hade kollat var ok.
Taggad var jag och vi for iväg, det började med första vänstersvängen. Nej, de skulle upp där för där var det inte plogat, de ville hellre ta vägen än gå upp på scoterspåret. Till slut fick jag leda dom ut på scoterspåret. Och väl där slog det mig, varför jag hällre tar bilen och far iväg tillskogen och tar de scoterspåren som finns mycket längre bort. För på dessa scoterspår går ju hundägarna med sina hundar i koppel och vad händer då. Jo det finns en uppsjö av "hundtidningar", på spåren, som tjejerna vill läsa på vägen......
Jag försöker locka och poppa på att de ska springa framåt, men luktar det gått, så.... Efter en liten stund upptänkte jag även att just denna sträcka hade scotrarna inte kört så mycket, förutom dessa lätta mode scotrarna som många ungdomar kör. De åker ju helt upp egna spår och fort ska det gå, så att snön ryker om dom och då blir det ju inte direkt några packade spår. Så jg började ju sjunka så fort jag skulle hjälpa dessa tre tjejer. Så nu fick de jobba, men här blev jag paff. Kissen drog oss till ett spår som var liksom gömd under ett snötäcke och det var så pass hårt så det höll mig. Duktig Kisse.
Sen kom vi upp på huvudleden av scoterlederna och då blev det fart på tjejerna ett tag. Sedan verkade de som om det inte hade lust något mer. De gick framåt, men dra.... det kändes som om de tänkte att idag vill vi inte. Det får vara bra, men jag ger mig inte så lätt.
Jag har märkt att hjälper man till för mycket att sparka, så blir det ryckigt för hundarna, fast man försöker lite och i takt och då tycker de absolut inte det är kul. Så jag hade med mig ett extra koppel som jag fäste i i släden och i mitt midjebält (rekommenderas inte till er som har många hundar, det får nog vara max 3 tikar för mig och min kropp ;-). Sedan går jag och nästan lutar mig bakåt, så blir det i alla fall lite tyngd för dom och manar dom framåt. Då arbetar dom på mycket bra. Jag hoppas detta släpper så fort de kommer i bättre kondition och får mer rutin, för vi ligger väldigt dåligt till i träning just. Då höstens träningar blev så dåliga men, men, det fixar vi ;-) Jag varierade sedan med att åka på släden och gå bakom den.
Så när vi sedan kom tillbaka, till den första sträckan där scoterspåren var såliga, så tänkte jag att vi tar själva vägen tillbaka. Så upp där och där kom dessa "hundtidningar" igen. Då tog jag kopplet och kopplade mig vid Biker som gick Wheel, då jag kom närmare dessa brudar som ligger i led och gärna ville läsa tidningar istället för att gå rakt fram. Och jävla vad de skärpte sig, jag behövde bara typ hosta eller grymta, när de gjorde fel eller avvek från sitt "jobb". De tittade snabbt upp och konstaterade att oj vad matte så nära, då är det nog bästa att lyda.
Så till slut var vi hemma, ganska så slut var både jag och tjejerna. Bra träningspass var det i alla fall ;-)
- 18 grader
Eftersom jag har tagit ledigt dessa två dagarn, med tanke på att få köra släde när det är ljust. Ja, då är det bara att göra det. På med kläder och iväg även idag....
Fick ta en annan väg idag, då de hade plogat upp den fina scoter spåret jag åkt på tidigare. Det var synd! Detta spåret är inte riktigt lika bra, då det är många hundägare som rastar sina hundar här och då är det ganska måna "tidningar" som ska läsas;-)
Så det blev en mycket kort tripp.
- 17 grader
Är det idag och så blåser det, då kan ni tänka att det är kallt. Men vad gör det, ut måste man. Klädde på mig och tog tjejerna till Karlbergs teatern och mötte svägerstan med Norton och Jacki. Var väl där nästan en timme och hundarna busade omkring i snön. Vi stod ganska lä, det märkte vi sedan när vi kom till bilarna. Oj, vad man blev kall då.
Sa till Minette att jag hade tänkt dra lite, men ursch nej inte nu. Och så for vi iväg.
Men jag fick upp värmen fort när jag väl satt i bilen. Så när jag nästan var hemma så vända jag tillbaka, för här skulle det dras. Jag hade ju släden på taket redan.
Så iväg till Altertjärns vägen. Gjorde iordning släden och så for vi iväg. Och fort får man upp värmen. Efter en stund åker både halsduk och mössa av. Det gäller att röra sig när det är kallt;-)
När vi kom tillbaka så åkte mössan på igen, det blåste ju. Fast inte på vägen där jag hade kört, där var det härligt vindstilla.
Vilken resa...
Idag hade jag bestämt mig för att dra norr över och hälsa på en kompis, som bor ca 130 km från mig. For iväg vid tio tiden och hade lastat både hundar och släde. Här skulle det dras ;-)
E4 var det mycket snörök, men hade man inte brottom så var det inge problem. När jag sedan svängde av och in mot innlandet, började det småsnöa, men fortfarande inge problem. Det var ljust och lugnt i trafiken.
MEN när jag precs passerat Nemisel en liten by, så var det som att köra in i en riktigt grå massa. Nästan som man fick rysningar längs ryggraden. Himlen som precis varit vit var nu mörkgrå och snöandet ökade. När jag kört en stund började man känna hur bilen spårade och det såg ut som om, jag kommit helt bortom allt levande ;-) Inte ett spår, snölagret som låg på vägen började närma sig samma höjd som den lilla snökarmen och jag fick köra efter plogpinnarna. Jag stannade bilen och kände att nä, nu måste jag vända, men jag var ju så nära.....
Så jag fortsatte en stund till och bara för att jag stannade och tvekade, så fick jag ett lager sörja på vindrutan, suck! Helt plötsligt får jag syn på något orange mitt på vägen. Det var en stor plastdunk, som låg där halvt översnöad. Tänkte igen, ska jag vända. Snö flingorna blev större och större. Sikten var dålig och vägen nästan bortsuddad. Tänkte att jag nog tar mig fram, men tar jag mig sedan hem? Tänkte att här kommer nog inte någon plogbil i första taget och vädret såg ut att hålla i sig, så när jag hade ca 15km kvar så vände jag. Då mitt i allt mötte jag två renar och den ena måste helt enkelt fått i sig en sup för mycket ;-) för vilka spår det var från honom, om han nu inte trodde det var någon slalom körning, han gjorde:D
Det kändes lite snopet att vända när man var så nära, men ändå lugnt. Kunde fara tillbaka i mina hjulspår och det lustiga var att när jag åkt igenom Nemisel igen, så lugnade sig vädret. När jag kom ut igen på E4 var det hur fint som helst längst kust remsan.
Stannade till vid en Statoil och tog mig en stor Latte, rastade hundarna och fortsatte hemmåt.
Jag tänkte jag skulle stanna till vid en polare i Luleå, eftersom vädret kändes bra och han hade kanske kört upp några scoterspår. Men jag fortsatte hemåt och tänkte att jag hinner ut och kolla om "mina" spår är upp körda hemma innan det mörknar. När jag typ hade två mil kvar, började det mörkna på himlen igen, jag tänkte det var som fan. Vilken otur jag har, men sedan när jag närmade mig Karlberg (där jag brukar köra) så tänkte jag att jag måste i alla fall kolla om det finns några spår. Svängde in och såg att scoterförarna i Piteå hade varit duktiga.
Stannade till och skulle precis lasta av släden, då kom känslan att, jag måste nog hem.... på toan först.
Så det var bara att slänga sig i bilen och fara hem, nu skiter ;-) jag i detta tänkte jag. Väl hemma och lite lättare, så tog jag mig i kragen och for tillbaka till scoterspåret i alla fall.
Så till slut kom vi oss iväg, om än en liten tur, mörkret började lägga sig över skogen. Tjejerna var riktigt taggade och drog på bra, en liten tur vart det som sagt. Men nu känner jag mig nöjd till slut ;-)
Nytt år, 2010.......
Kommer ni ihåg år 2000? När alla var så oroliga att typ hela världen skulle krascha. Allt skulle sluta att fungera. nu har det gått 10 år sedan dess, helt otroligt!
Nu går vi in i tiotalet, låter lite skumt ;-) Det ska bli kul att se vad detta året har att ge oss. Hur många av ens planer som går igenom och vilka som inte kommer att bli av. Nyårslöfte för detta året är som alltid att leva i nuet, att passa på att göra det dära som man vill och önskar. Och det viktigast att inte stanna upp och tycka ja, ja det är som det är, det funkar, eller? NEJ, man ska må bra och lika mycket energi som man ger, SKA man också få tillbaka... Det måste jag bli bättre på. Att värdesätta mig själv högre, att inte bli behandlad som en ...... ja ni vet ;-)
Nu går vi verkligen mot härliga tider. Snö, ljus och mycket natur. Var ute idag och tyckte nog att scoterspåren börjar bli ganska bra. Nog för jag vill ha mycket snö, men det får gärna vara lite upphåll, så man hinner ut och åka också ;-) Imorgon ska jag i alla fall iväg en sväng.
Jul helgen över...
Ja, så var julhelgen över. Den har varit riktigt lugn i år. Har känt mig mest som en tonåring som bara suttit vid datorn och kollat filmer. Jag har ju även varit ut med hundarna, men inga "måsten" sysslor har funnits :D
Kors i taket också ;-) Så har jag stickat en mössa i helgen ;D jag har inte stickat sedan jag gick i nian, så det var ett tag sedan. Det var faktiskt kul. Synd att det gick så fort och göra en mössa. Lärde även Emelie att sticka, undrar om hon är klar?
Och så äntligen kom snön. Det snöade oavbrutet (nästan) mellan måndagen och onsdagen, så vi fick en riktig vit jul. Fast temperaturen har legat runt minus 18-20 grader, så scoter åkarna har inte riktigt kommit sig ut än. Så några bra spår för mig och tjejerna finns inte än. Men i dag har vi varit ut två gånger, på kortare sträckor. Det var kul, fast svettigt. Mycket lös snö, så man sjunker en del när man försöker gå på spåren. Även hundarna tycker det är lite läskigt när de hoppar upp på vissa snöhögar och så försvinner dom och typ får simma upp igen. Den ända som gillar det är Biker, för hon älskar att gräva och det går ju så fort nu när snön är så lätt.
Så vi får se hur det blir till nästa helg. För nu i veckan ska det tydligen komma ännu mera snö. Tobbe har ju nu en scoter, men tyvärr har han ganska så mycket otur med den(vill inte riktigt gå bra), annars är han en som är ute bara det är vitt på backen.
Less............
Idag är en dag som allt känns tråkit och man känner sig less på både det ena och det andra.
Först är det snön som inte vill komma riktigt. Grått, blött, halt och skitit...... och nu går det inte ens att använda min lilla sparkcykel, på is och moddvägarna, knappt gå på vissa ställen.
Vill komma igång med en ordentlig träning med hundarna. Har varit positiv och varit ute och försökt hitta på alternativ träning. Men nu senast känner jag mig bara mindre och mindre motiverad.
Igår var vi ute och gick på en av mina favorit leder, för slädkörning, men det tar en tid innan det går och köra på.
Sedan har vi detta med att folk alltid ska prata om en, men ingen kan säga det dirkt till den det berör. Varför??? Om de tycker man kanske gör något fel, varför inte ge feedback på en gång till den det berör. Istället för att prata med andra om det, tror dom då att de får rätt svar???
Fast det kanske är svaret, de egentligen inte är intresserad av, utan känslan att kanske få trycka ner en annan person, eller? Mår man bra av sådant? Var är människors empati någonstans? Istället för att försöka stötta och hjälpa, så stjälper man dom istället. Eller är folk så högfärdiga och tror de vet bäst, så det spelar egentligen ingen roll vad andra tycker. Skulle det vara så, så skulle det väl vara mest schysst att ge råd eller tips till den som "felat" eller?
Tänk, om man istället kunde hjälpa varandra, vi har ju självklart olika åsikter, men låt det då vara så.
Och detta med att man säger eller gör fel, be om ursäkt direkt och kom inte med några bortförklaringar eller hitta på någon ursäkt. Gud vad sådant tar tid och det blir ofta så stort att det blir ohållbart till slut, ett förlåt jag sa/gjorde fel blir till något positivt och ett snabbt avslut. Men att snärja in sig i ursäkter och påhittade "historier", som så småningom kommer att krocka med andra påhittade "historier", det är verkligen att bita sig själv i rumpan.
Stå upp för vad man tycker. Alla får tycka olika ;-)
Har tänkt mycket på våra älskade hundar, hur kan vissa människor vara så himla okänsliga och inte se när en hund lider??? Det går över min horisont, jag förstår inte det. Man ser tydligt på en hund om den inte trivs, mår bra, kroppen, pälsen, ögon, hållning.
Ibland skulle jag vilja vara en "djurpolis", fast med rätt att göra samma sak, som vissa människor gör mot hundarna, så skulle jag göra mot människan.
Tänk er ....att de fick känna på hur det är att vara ett misshandlat djur. Sitta inlåst i en källare, med cementgolv och där det är fuktigt. Det kryper i gammal mat som stått där ett tag, om det huvudtaget finns någon? Rummet är ner kissat, då de glömt att ta ut en ibland. Eller fått sitta ute i både regn, hetta, blåst och kyla i en kort kedja, hela dagarna. Inget mjukt underlag, sten, galler, grus, asfalt eller usch, nu kan jag inte skriva mer för då spyr jag nog................. av att jag blir så arg. Man säger att djuren har det väldigt bra här i Sverige därför behöver vi ingen djurpolis, men vad vet vi egentligen.....
Har några facebook vänner från USA och de är väldigt aktiva på att hjälpa "misshandlade" hundar att komma till ett bättre hem. De ska ha en stor eloge för det jobb de gör och vilket engagemang, helt otroligt.
Jag har mer som jag skulle vilja tömma ur mig, men det blir för mycket här och nu. Men bara detta lilla fick mig att lätta lite på trycket i alla fall.
Idag är det Lucia, sägs det. Har inte sett någon, men det börjar lida mot jul och hoppas nu snön kommer snart. Då brukar sinnet bli ljusare också. Ha det bra där ute och sköt om varandra, ta hand om våra kära fyrfotade vänner.
Avslutar med en bild på Kissen ;-)
Miss i planeringen ;-(
Ibland är det nog lite fullt i hjärnkontoret. Tog en behandling av noskvalster i förra veckan och tänkte att då hinner ockupationstiden för smitta gå över och vi kan fara på dragträffen och få köra våran första körning på snö för denna säsongen. Istället för att tänka två veckor, som veterinären sa (att jag skulle hålla dom borta från andra hundar) så tänkte jag två tabletter. Pucko, det är ju bara en vecka i mellan, suck. Så när jag kom på det (som tur var) så var det bara att stanna hemma med tjejerna.
Ja, detta med noskvalster är inte roligt och speciellt när man har några stycken hundar som måste gå igenom samma behandling samtidigt. Några små tabletter och flera hundra kronor och detta för att man tyvärr inte haft koll på vilka hundar som träffar vilka hundar.
Det är tråkigt att sådana här "sjukdomar" kommer upp, för man blir ju då mer o mer rädd att låta sina hundar leka med andras hundar och inte ens få hälsa, för man vet ju inte i sin tur vilka dom har träffat och så vidare. Mycket tråkigt.
Jag for ut idag med tjejerna och kollade snötillgången här i Piteå, men fortfarande går det inte att köra släde. Det är för "lätt" snö, gruskornen/småstenen går igenom så att det lätt blir tvärnit.
Det har snöat lätt hela dagen idag, så det är bara att hålla tummarna att vi får ett bra underlag snart. Var för en vecka sedan och köpte en scoterkarta, så nu vill jag ut och kolla de fina scoterlederna vi har här uppe ;-)
Tjejerna fick idag varsitt renben och gnaga på i hundgården och de myste på ganska bra där ute...
Länge sen sist.....
Var tog denna hösten vägen. Snacka om att den bara försvann ;-)
Det har verkligen varit en massa olika händelser.
Tyvärr fick vi operera Traja pga att hon fick livmoders inflammation. Det blev akut in och opererade bort den, de hittade även en liten systa som de också tog bort. Efter tre veckor när vi skulle in och ta bort stygnen upptänkte vi att det blivit ett brock, så det var bara in med henne igen på operationsbordet.
Och den stackars lilla tjej, hon var den som alltid varit rädd för veterinären, nu ska ni veta att det blivit sju resor värre. Hoppas nu hon får vara frisk och kry, så hon slipper fara dit. Sista gången så satt hon bara och skakade vid mina ben, då var det inte lätt att lämna henne. Jag fick stanna tills hon fått lugnande, det kändes i alla fall lite bättre.
Nu mår hon bra i alla fall och har fått tillbaka sin kända energi igen, hon är mer högt än lågt. ;D
Det känns jätte skönt, så nu väntar vi bara på att snön ska lägga sig så vi kan börja träna drag ordentligt. Min sparkcykel är inte den bästa nu, försökte piffa upp den med nytt framdäck och bromsar. Men bromsarna vill inte fungera ordentligt, synd. Funderar på om man ska försöka satsa på en riktig sparkcykel till nästa år??? Men de kostar ju så himla mycket.
Ja, träningen har verkligen blivit lidande i år. Jag led av en jätte jobbig yrsel i nästan två månader, behandlade nacken för inflammation och så trodde de att det var kristaller i örat. Det är i alla fall bort nu, så man slipper gå omkring och känna sig "full". Speciellt jobbigt var det när underlaget inte var rakt, så som i skogen. Då blev det lätt lite snedsteg. Samtidigt var jag med och hjälpte till att anordna Norrbottens vackraste hund 2009. Hjälpte till med marknadsföring och planering till gala kvällen.
På dagen hade jag fullt upp med SPHK övre norras monter, där jag och Sofia B stod och pratade med alla polarhundsintresserade personer som kom förbi. Det var jättekul.
Vid tre slutade själva utställningen och utställare/gäster gick hem. Då började förberedelserna inför kvällens final. Jag skulle planera hiten och drog lott om startfältet för kvällen. Det var pyssligt, tiden var knapp. Jag hade jättehjälp av Emelie, utan henne hade jag absolut inte klarat det. Med tanke på att jag aldrig gjort något liknande. Vid halv sex på kvällen insåg jag att gästerna och kvällens finalister var på väg in, så jag fick bråttom och klä om mig till aftonklänning och försöka piffa upp mig ;-)
Och oj, vad Emelie blev överraskad när hon fick se mig i lång klänning och uppiffad ;-) Hon minns inte ens att jag någonsin har haft klänning ;-) Så när jag skulle önska alla gäster och finalister välkomna (som konferansier, som jag var) så stod hon nedanför med sin stora kamera och knäppte för fullt. Då kändes det lite jobbigt, som om jag skulle vara en kändis ;-) jag var tvungen att be henne sluta (ler)....
Sedan han jag precis slänga i mig lite middag, sedan var det bara att dra igång förhandsvisningen med domarna och finalisterna. När det var klart drog vi igång finalen och jag klev upp på scenen och drog igång showen. Fick ett missöde, men lyckades rätta till det ganska fort i alla fall. Att det inte blev mera egentligen, när jag tänker på det så här efteråt. För det kändes som jag var på tre platser samtidigt, borde det nog ha varit två personer till som hjälpt mig. Men det gick vägen i alla fall. Och det var kul ;-)
Ja, sedan har jag hunnit med ännu en resa till Stockholm, utbildning i personalekonomi.
Hälsat på Akiak,
varit på barmarks träff i Boden
Fick massa ben av en jobbarkompis, snacka om att tjejerna blev glada ;-)
Traja en fin höst dag vid Pité älven.
Hälsade på Rikki i Boden;-)
Så nu ska det väl lugna ner sig till slutet av januari, då vi ska ha utställning i Kiruna. .... Men vänta, oj! Julen, men det gör inge det é lugnt. Det blir var man gör det till och vi ska ha en mysig, varm inne, kallt o vitt ute och mycket gott att stoppa i munnen. Och bara mysa..... :D
Julen kom till köket igår ;-)
Önskar er alla en trevlig 1:a advent!
En Stockholmstripp...
I lördags åkte jag och Emelie ner till stockholm på en liten semester tripp + att jag skulle på en tvådagars utbildning. Vi åkte direkt till min kompis Lena i Vallentuna och där stod middagen serverad på deras jättemysiga altan. Lena är jätteduktig på att hitta smarta lösningar och designa rum, så man absolut inte tror att man är i ett radhus kvarter och omgiven av hus tätt, tätt, tätt alltså. Men hon har fått bort den känslan. Här är ngr bilder...
Emelie och Lenas dotter Jane for ut på något danshak inne i stan, medan jag och Lena satt och pratade långt ut på natten. Dagen efter vill Emelie fara in till stan med Jane och shoppa, så då bestämde vi oss för att stanna ännu en dag. Emelie ville då både åka tunnelbana (och det är inte jag så himla förtjust i;-) och se flera hippa shoppingställen, än kanske jag kunde erbjuda ;-)
På måndagen åkte vi till södra Stockholm till min syrra, för det var där vi skulle bo medans jag gick på utbildning. Vi mellan landade inne i stan, för Emelie ville shoppa mera ;-)
Så det blev lite springande av då också. Traja fick följa med och hon fick uppmärksamhet oj, oj , oj. Hon blev fotat, som hon vore en kändis ;-)
När vi gick längs kajkanten vid slottet fick vi se liten överaskande sak i vattnet.....
En säl, ska dom verkligen finnas här inne???
Men kul var det att se den. Sedan gick vi i Kungsträdgården och där mötte vi ett par som tyckte Traja var så himla snygg. De kom från Belgien och hade själv tre stycken samojeder.
Stockholm kan verkligen bjuda på lite udda upplevelser och det gäller att ha ögonen öppna Kolla in denna bilden..
Sedan när vi kom till min syster och hennes kille fick vi middag där, det var också jätte gott.
På kvällen fick jag tag på min polare Rosie som bor bara ett stenkast från min syster, så då for vi dit på en fika.
Sedan hade jag två dagars kurs och det var mycket matnyttigt man fick lära sig där. Men oj vad trött man var på kvällarna. Och så detta att åka komunalt mellan Haninge och T-centralen, bara det blir man ju trött på. Vilka ljudnivåer det är...
Så på torsdagskväll han vi precis med att hälsa på mamma och pappa en stund. Sedan på Torsdags morgon var det dax att åka hem. För jag skulle jobba på fredagen.
Hälsade på Mimmi i Umeå.
Förkylt...
Ja, då har man varit sjuk. Förkyld och hostig, jag vet ej om det är den berömda svininfluensan, men jag kan inte tänka mig det. Nog för att alla runt omkring en uppförde sig så. I alla fall så har jag börjat så smått sesongens dragträning. Har hunnit varit ute två tillfällen och det har börjat bra. Synd att solen värmer så mycket fortfarande. Helt otroligt att det är så varmt nu mitten på september.
Mörkret har gjort sin entré i alla fall, så nu måste man komma ihåg både reflexer och pannlampa.
Blåbär...
