Ibland kan jag verkligen få mina små äventyr. Ikväll var det ganska roligt för jag upptäckte att mina tre tjejer är lik mig när det gäller att vara nyfiken.
Vi gick en väg som vi gjort många gånger. Vägen går förbi en rullstensås som ligger en bit bort från stigen. Den är ganska maffig, har varit upp där en gång tidigare.
  
Nu kände jag för att dit går vi igen. Hundarna tyckte det också var en bra ide. Lite svår terräng att gå i, så man fick ta det lite försiktigt. Samtidigt var det fint väder och höstfärgerna började komma, så jag kunde inte låta bli att ha kamran i högstahugg och både ta bilder och filma.

Så jag stod och njöt av utsikten och filmade och tog kort. Sedan skulle vi ta oss ner igen, då tittade jag lite på sidan och tyckte att där såg det ut att gå lite lättare att ta sig ner. Så vi gick lite till höger kan man säga. Jag fortsatte filma ( man kan se filmerna om man går in på min facebook) och tittade mycket på var jag satte mina fötter, eftersom det var mjukmossa över stenarna, så det var lite svårt att gå.
Om ni tänker er att ni är i en skog och plockar bär och det är så himla mycket så ni ser bara bären och plötsligt tittar ni upp och undrar var ni är. Så var det, jag hade gått och filmat samtidigt nästan bara gott och kollat neråt. Så när jag tittade upp och började kolla efter vägen så såg jag den inte. Och ju mer jag gick åt det håll som jag trodde jag skulle till, så förändrades skogen oj!
  


Den blev tätare och tätare och det stämde inte. För där vi går så är skogen jättefint röjd. Sedan kom jag fram till en gammal gammal skogsväg, som var ganska så igenvuxen, men användes nu av de vilda djuren åtminnstonne åt ett håll och det var åt höger. Åt vänster var det ännu mera igenväxt av sly.
Frågade då hundarna ;-) åt vilket håll vi skulle ta. Mina tjejer tyckte absolut att vi skulle följa stigen, medans Blixten valde det andra hållet och såg ut att bara undra vart vi skulle ;-) Det var här jag kom på att mina tjejer älskar att utforska nya väger, jättekul, precis som matte.
Samtidigt så stoppade jag mig själv och tänkte tillbaka hur det låtit och sett ut när vi klättrade upp. Först kom jag på att vi hade solen i ryggen, eftersom jag fotade så tänkte man ju var solen var. Och sedan var det dragracing en bit bort som jag hade gått och irriterat mig på, eftersom det förstörde skogens ljud. Så då var det lätt att räkna ut vilket håll vi skulle gå. Och det var åt det håll Blixten vill vi skulle gå ;-)

Visst är det härligt med skogspromenader, i alla fall med mig ;-)