Idag är en dag som allt känns tråkit och man känner sig less på både det ena och det andra.

Först är det snön som inte vill komma riktigt. Grått, blött, halt och skitit...... och nu går det inte ens att använda min lilla sparkcykel, på is och moddvägarna, knappt gå på vissa ställen.
Vill komma igång med en ordentlig träning med hundarna. Har varit positiv och varit ute och försökt hitta på alternativ träning. Men nu senast känner jag mig bara mindre och mindre motiverad.
Igår var vi ute och gick på en av mina favorit leder, för slädkörning, men det tar en tid innan det går och köra på.

Sedan har vi detta med att folk alltid ska prata om en, men ingen kan säga det dirkt till den det berör. Varför??? Om de tycker man kanske gör något fel, varför inte ge feedback på en gång till den det berör. Istället för att prata med andra om det, tror dom då att de får rätt svar???
Fast det kanske är svaret, de egentligen inte är intresserad av, utan känslan att kanske få trycka ner en annan person, eller? Mår man bra av sådant? Var är människors empati någonstans? Istället för att försöka stötta och hjälpa, så stjälper man dom istället. Eller är folk så högfärdiga och tror de vet bäst, så det spelar egentligen ingen roll vad andra tycker. Skulle det vara så, så skulle det väl vara mest schysst att ge råd eller tips till den som "felat" eller?

Tänk, om man istället kunde hjälpa varandra, vi har ju självklart olika åsikter, men låt det då vara så. 

Och detta med att man säger eller gör fel, be om ursäkt direkt och kom inte med några bortförklaringar eller hitta på någon ursäkt. Gud vad sådant tar tid och det blir ofta så stort att det blir ohållbart till slut, ett förlåt jag sa/gjorde fel blir till något positivt och ett snabbt avslut. Men att snärja in sig i ursäkter och påhittade "historier", som så småningom kommer att krocka med andra påhittade "historier", det är verkligen att bita sig själv i rumpan.
Stå upp för vad man tycker. Alla får tycka olika ;-)

Har tänkt mycket på våra älskade hundar, hur kan vissa människor vara så himla okänsliga och inte se när en hund lider??? Det går över min horisont, jag förstår inte det. Man ser tydligt på en hund om den inte trivs, mår bra, kroppen, pälsen, ögon, hållning.
Ibland skulle jag vilja vara en "djurpolis", fast med rätt att göra samma sak, som vissa människor gör mot hundarna, så skulle jag göra mot människan. 
Tänk er ....att de fick känna på hur det är att vara ett misshandlat djur. Sitta inlåst i en källare, med cementgolv och där det är fuktigt. Det kryper i gammal mat som stått där ett tag, om det huvudtaget finns någon? Rummet är ner kissat, då de glömt att ta ut en ibland. Eller fått sitta ute i både regn, hetta, blåst och kyla i en kort kedja, hela dagarna. Inget mjukt underlag, sten, galler, grus, asfalt eller usch, nu kan jag inte skriva mer för då spyr jag nog................. av att jag blir så arg. Man säger att djuren har det väldigt bra här i Sverige därför behöver vi ingen djurpolis, men vad vet vi egentligen.....
Har några facebook vänner från USA och de är väldigt aktiva på att hjälpa "misshandlade" hundar att komma till ett bättre hem. De ska ha en stor eloge för det jobb de gör och vilket engagemang, helt otroligt.

Jag har mer som jag skulle vilja tömma ur mig, men det blir för mycket här och nu. Men bara detta lilla fick mig att lätta lite på trycket i alla fall.
Idag är det Lucia, sägs det. Har inte sett någon, men det börjar lida mot jul och hoppas nu snön kommer snart. Då brukar sinnet bli ljusare också. Ha det bra där ute och sköt om varandra, ta hand om våra kära fyrfotade vänner.
Avslutar med en bild på Kissen ;-)