Taggad var jag och vi for iväg, det började med första vänstersvängen. Nej, de skulle upp där för där var det inte plogat, de ville hellre ta vägen än gå upp på scoterspåret. Till slut fick jag leda dom ut på scoterspåret. Och väl där slog det mig, varför jag hällre tar bilen och far iväg tillskogen och tar de scoterspåren som finns mycket längre bort. För på dessa scoterspår går ju hundägarna med sina hundar i koppel och vad händer då. Jo det finns en uppsjö av "hundtidningar", på spåren, som tjejerna vill läsa på vägen......

Jag försöker locka och poppa på att de ska springa framåt, men luktar det gått, så....  Efter en liten stund upptänkte jag även att just denna sträcka hade scotrarna inte kört så mycket, förutom dessa lätta mode scotrarna som många ungdomar kör. De åker ju helt upp egna spår och fort ska det gå, så att snön ryker om dom och då blir det ju inte direkt några packade spår. Så jg började ju sjunka så fort jag skulle hjälpa dessa tre tjejer. Så nu fick de jobba, men här blev jag paff. Kissen drog oss till ett spår som var liksom gömd under ett snötäcke och det var så pass hårt så det höll mig. Duktig Kisse.

Sen kom vi upp på huvudleden av scoterlederna och då blev det fart på tjejerna ett tag. Sedan verkade de som om det inte hade lust något mer. De gick framåt, men dra.... det kändes som om de tänkte att idag vill vi inte. Det får vara bra, men jag ger mig inte så lätt.

Jag har märkt att hjälper man till för mycket att sparka, så blir det ryckigt för hundarna, fast man försöker lite och i takt och då tycker de absolut inte det är kul. Så jag hade med mig ett extra koppel som jag fäste i i släden och i mitt midjebält (rekommenderas inte till er som har många hundar, det får nog vara max 3 tikar för mig och min kropp ;-). Sedan går jag och nästan lutar mig bakåt, så blir det i alla fall lite tyngd för dom och manar dom framåt. Då arbetar dom på mycket bra. Jag hoppas detta släpper så fort de kommer i bättre kondition och får mer rutin, för vi ligger väldigt dåligt till i träning just. Då höstens träningar blev så dåliga men, men, det fixar vi ;-) Jag varierade sedan med att åka på släden och gå bakom den.

Så när vi sedan kom tillbaka, till den första sträckan där scoterspåren var såliga, så tänkte jag att vi tar själva vägen tillbaka. Så upp där och där kom dessa "hundtidningar" igen. Då tog jag kopplet och kopplade mig vid Biker som gick Wheel, då jag kom närmare dessa brudar som ligger i led och gärna ville läsa tidningar istället för att gå rakt fram. Och jävla vad de skärpte sig, jag behövde bara typ hosta eller grymta, när de gjorde fel eller avvek från sitt "jobb". De tittade snabbt upp och konstaterade att oj vad matte så nära, då är det nog bästa att lyda.

Så till slut var vi hemma, ganska så slut var både jag och tjejerna. Bra träningspass var det i alla fall ;-)

Fick ta en annan väg idag, då de hade plogat upp den fina scoter spåret jag åkt på tidigare. Det var synd! Detta spåret är inte riktigt lika bra, då det är många hundägare som rastar sina hundar här och då är det ganska måna "tidningar" som ska läsas;-)

Så det blev en mycket kort tripp.

Sa till Minette att jag hade tänkt dra lite, men ursch nej inte nu. Och så for vi iväg.

Men jag fick upp värmen fort när jag väl satt i bilen. Så när jag nästan var hemma så vända jag tillbaka, för här skulle det dras. Jag hade ju släden på taket redan.

Så iväg till Altertjärns vägen. Gjorde iordning släden och så for vi iväg. Och fort får man upp värmen. Efter en stund åker både halsduk och mössa av. Det gäller att röra sig när det är kallt;-)

När vi kom tillbaka så åkte mössan på igen, det blåste ju. Fast inte på vägen där jag hade kört, där var det härligt vindstilla.

E4 var det mycket snörök, men hade man inte brottom så var det inge problem. När jag sedan svängde av och in mot innlandet, började det småsnöa, men fortfarande inge problem. Det var ljust och lugnt i trafiken.

MEN när jag precs passerat Nemisel en liten by, så var det som att köra in i en riktigt grå massa. Nästan som man fick rysningar längs ryggraden. Himlen som precis varit vit var nu mörkgrå och snöandet ökade. När jag kört en stund började man känna hur bilen spårade och det såg ut som om, jag kommit helt bortom allt levande ;-) Inte ett spår, snölagret som låg på vägen började närma sig samma höjd som den lilla snökarmen och jag fick köra efter plogpinnarna. Jag stannade bilen och kände att nä, nu måste jag vända, men jag var ju så nära.....

Så jag fortsatte en stund till och bara för att jag stannade och tvekade, så fick jag ett lager sörja på vindrutan, suck! Helt plötsligt får jag syn på något orange mitt på vägen. Det var en stor plastdunk, som låg där halvt översnöad. Tänkte igen, ska jag vända. Snö flingorna blev större och större. Sikten var dålig och vägen nästan bortsuddad. Tänkte att jag nog tar mig fram, men tar jag mig sedan hem? Tänkte att här kommer nog inte någon plogbil i första taget och vädret såg ut att hålla i sig, så när jag hade ca 15km kvar så vände jag. Då mitt i allt mötte jag två renar och den ena måste helt enkelt fått i sig en sup för mycket ;-) för vilka spår det var från honom, om han nu inte trodde det var någon slalom körning, han gjorde:D

Det kändes lite snopet att vända när man var så nära, men ändå lugnt. Kunde fara tillbaka i mina hjulspår och det lustiga var att när jag åkt igenom Nemisel igen, så lugnade sig vädret. När jag kom ut igen på E4 var det hur fint som helst längst kust remsan.

Stannade till vid en Statoil och tog mig en stor Latte, rastade hundarna och fortsatte hemmåt.

Jag tänkte jag skulle stanna till vid en polare i Luleå, eftersom vädret kändes bra och han hade kanske kört upp några scoterspår. Men jag fortsatte hemåt och tänkte att jag hinner ut och kolla om "mina" spår är upp körda hemma innan det mörknar. När jag typ hade två mil kvar, började det mörkna på himlen igen, jag tänkte det var som fan. Vilken otur jag har, men sedan när jag närmade mig Karlberg (där jag brukar köra) så tänkte jag att jag måste i alla fall kolla om det finns några spår. Svängde in och såg att scoterförarna i Piteå hade varit duktiga.

Stannade till och skulle precis lasta av släden, då kom känslan att, jag måste nog hem.... på toan först.

Så det var bara att slänga sig i bilen och fara hem, nu skiter ;-) jag i detta tänkte jag. Väl hemma och lite lättare, så tog jag mig i kragen och for tillbaka till scoterspåret i alla fall.

Så till slut kom vi oss iväg, om än en liten tur, mörkret började lägga sig över skogen. Tjejerna var riktigt taggade och drog på bra, en liten tur vart det som sagt. Men nu känner jag mig nöjd till slut ;-)

När jag for hem såg man att det var t o m blå himmel, synd att mörkret lagt sig. Annars hade dagen slutat i en väldigt fin dag ;-)

Nu går vi in i tiotalet, låter lite skumt ;-) Det ska bli kul att se vad detta året har att ge oss. Hur många av ens planer som går igenom och vilka som inte kommer att bli av. Nyårslöfte för detta året är som alltid att leva i nuet, att passa på att göra det dära som man vill och önskar. Och det viktigast att inte stanna upp och tycka ja, ja det är som det är, det funkar, eller? NEJ, man ska må bra och lika mycket energi som man ger, SKA man också få tillbaka... Det måste jag bli bättre på. Att värdesätta mig själv högre, att inte bli behandlad som en ...... ja ni vet ;-)

Nu går vi verkligen mot härliga tider. Snö, ljus och mycket natur. Var ute idag och tyckte nog att scoterspåren börjar bli ganska bra. Nog för jag vill ha mycket snö, men det får gärna vara lite upphåll, så man hinner ut och åka också ;-) Imorgon ska jag i alla fall iväg en sväng.