E4 var det mycket snörök, men hade man inte brottom så var det inge problem. När jag sedan svängde av och in mot innlandet, började det småsnöa, men fortfarande inge problem. Det var ljust och lugnt i trafiken.

MEN när jag precs passerat Nemisel en liten by, så var det som att köra in i en riktigt grå massa. Nästan som man fick rysningar längs ryggraden. Himlen som precis varit vit var nu mörkgrå och snöandet ökade. När jag kört en stund började man känna hur bilen spårade och det såg ut som om, jag kommit helt bortom allt levande ;-) Inte ett spår, snölagret som låg på vägen började närma sig samma höjd som den lilla snökarmen och jag fick köra efter plogpinnarna. Jag stannade bilen och kände att nä, nu måste jag vända, men jag var ju så nära.....

Så jag fortsatte en stund till och bara för att jag stannade och tvekade, så fick jag ett lager sörja på vindrutan, suck! Helt plötsligt får jag syn på något orange mitt på vägen. Det var en stor plastdunk, som låg där halvt översnöad. Tänkte igen, ska jag vända. Snö flingorna blev större och större. Sikten var dålig och vägen nästan bortsuddad. Tänkte att jag nog tar mig fram, men tar jag mig sedan hem? Tänkte att här kommer nog inte någon plogbil i första taget och vädret såg ut att hålla i sig, så när jag hade ca 15km kvar så vände jag. Då mitt i allt mötte jag två renar och den ena måste helt enkelt fått i sig en sup för mycket ;-) för vilka spår det var från honom, om han nu inte trodde det var någon slalom körning, han gjorde:D

Det kändes lite snopet att vända när man var så nära, men ändå lugnt. Kunde fara tillbaka i mina hjulspår och det lustiga var att när jag åkt igenom Nemisel igen, så lugnade sig vädret. När jag kom ut igen på E4 var det hur fint som helst längst kust remsan.

Stannade till vid en Statoil och tog mig en stor Latte, rastade hundarna och fortsatte hemmåt.

Jag tänkte jag skulle stanna till vid en polare i Luleå, eftersom vädret kändes bra och han hade kanske kört upp några scoterspår. Men jag fortsatte hemåt och tänkte att jag hinner ut och kolla om "mina" spår är upp körda hemma innan det mörknar. När jag typ hade två mil kvar, började det mörkna på himlen igen, jag tänkte det var som fan. Vilken otur jag har, men sedan när jag närmade mig Karlberg (där jag brukar köra) så tänkte jag att jag måste i alla fall kolla om det finns några spår. Svängde in och såg att scoterförarna i Piteå hade varit duktiga.

Stannade till och skulle precis lasta av släden, då kom känslan att, jag måste nog hem.... på toan först.

Så det var bara att slänga sig i bilen och fara hem, nu skiter ;-) jag i detta tänkte jag. Väl hemma och lite lättare, så tog jag mig i kragen och for tillbaka till scoterspåret i alla fall.

Så till slut kom vi oss iväg, om än en liten tur, mörkret började lägga sig över skogen. Tjejerna var riktigt taggade och drog på bra, en liten tur vart det som sagt. Men nu känner jag mig nöjd till slut ;-)

När jag for hem såg man att det var t o m blå himmel, synd att mörkret lagt sig. Annars hade dagen slutat i en väldigt fin dag ;-)