Denna synen upplevde jag och hundarna imorse när vi for ut till skogen. Två döda rävar. De låg bakom en stor snöhög. De hade blivit skjutna och sedan ditslängda, men varför?
Man såg på kropparna att de typ hade legat i en bil eller liknande att tag och sedan efter likstelheten slängdes de här. Varför?

Idag var jag ut på 9 km runda, gick jättebra. Var ute och körde i tisdags också men då var de ganska tjorviga. Har sett att de är mkt duktigare när man kör och det är ljust ute, än när vi kör i mörker.

då menar jag inte att jag har för mycket och göra, för det är ju upp till mig att styra.
Det händer liksom så mycket ibland så hjärnan hinner inte riktigt med, undrar om det är därför jag har ont i huvudet idag. Jag önskar att det fanns lite mer empati hos oss människor idag, jag tycker det saknas.

Varför se ner på människor som ser och beteer sig annurlundare än du? Även om man har olika bakgrund eller utbildningar. Alla lär vi oss av varandra i olika saker, så acceptera att vi är annurlunda i stället . Ta vara på det och lev och njut istället. 
Det är bara energidödande, att irritera sig eller gå och haka upp sig för mycket på andra. Acceptera att de är som de är och det får dom vara, du själv behöver ju inte vara så om du nu tycker det är fel.

For iväg en tur till en sjö med grillplats idag. Så hundarna skulle kunna springa lösa och strecka ut sig ordentligt. Vi hade rena rama vårvädret, solen sken och det var + 1 grad.


Ute på sjön är det kul att springa.

Kollar in grillplatsen det kanske finns något gott?

Här var det grill fest;-)

Biker och Traja ser ut att ha hittat något.

Ibland kan jag bara le åt mig själv, vilka tok idéer man kan komma på;-)
For iväg idag på en dragtur, hade väl tänkt mig ca en mil. Hade med mig mina tjejer och Blixten. Det var plus en grad och lite soligt. Härligt och klockan var bara tolv, när vi satte igång släden.
Eftersom Biker är lite som hon är så fick hon gå bredvid spannet, fast jag hade satt på henne selen och kopplat henne till släden, för det stod en bil med hundburar i där vi startade. Ville inte ha henne lös om vi mötte några andra hundar. Inte för hon gör något men hon blir så skällig och skrämmer då oftast människorna som inte känner henne.
I alla fall var det en härlig dag.

Det blev många prov på vägen. Först blev vi omkörda av en scoter, gick jättebra. Sedan mötte vi två scotrar, gick suveränt bra. Sedan kom ett svårare prov. En man på skidor och två hundar (stövare), jag slängde mig på bromsen och fick stopp på spannet. Oj vilket liv det blev, mina skällde och hans skällde, fast jag hade ju lite bättre bromsar än han. Stövarna stod och skällde och ville framåt, så mannen stupade och drog sina hundar emot sig. Jag ankrade och gick till mina hundar och lugnade dom. Jag frågade mannen hur det gick och då sa han att han skulle gå in i skogen med sina stövare, så kunde jag köra förbi. Han tog av sig sina skidor och gick in en bit i skogen, jag tänkte att nu hamnar väl jag också inne i skogen om jag släpper dessa galningar, men man måste ju testa...
Jag ryckte upp ankaret och skrek till akita att springa på och döm om min förvåning när vi bara ökade och drog förbi mannen med stövarna. Tysta var dom och inte ett enda ryck på som. Wow vilket genombrott, det var kul.

Detta hände nästan där jag brukar vända hundarna och köra tillbaka, men jag tänkte att det kanske inte var så klokt att köra ikapp mannen med stövarna, så då bestämde jag att jag skulle kolla in en ny väg. För vi har funderat flera gånger på att försöka hitta en runda på en mil, istället för att vända. Så jag använde slutledningsförmågan och tyckte att följer jag denna scoterled så borde jag komma upp ungefär där bilen står. Det är alltid kul att testa nya vägar, för hundarna får liksom en nytändning då. Då vi hade kört ett bra tag och det bara hade gått uppför kom vi till en vändplan, nej tänkte jag. Men på andra sidan såg jag att ett scoterspår fortsatte, så vi åkte in på den bland träden.
Jag fick huka mig för grenar och upptäckte att det nog bara hade kört en scoter här. Efter ett tag kom vi ut ur skogen mot ett kalhygge, hundarna var lite trötta nu och jag med. För det hade bara gått uppåt ett bra tag.

Här tar vi en liten paus, ser ut som om hundarna undrar vart vi är ;-) Jag tror också att en älg var i närheten, såg färska spår och hörde något i skogen, häftigt!
Naturen är härlig och spännande. Nog fanns tanken att vända mot säkrare väg, men samtidigt så måste ju spåret leda någonstans och de höll rätt riktning hela tiden, så det kändes säkert, om än så jobbigt. Både hundarna och jag var väldigt varma. Hundarna fick kyla ner sig lite under pausen. Blixten är då så himla söt när han typ åker kana med magen och nosen långt under snön och sedan rullar han. Medan tjejerna lägger sig mer ner med magen bara för att kyla ner sig. Och så äter de snö.
Efter ett tag kom vi åter på ett scoterspår som var mer uppkört. Här kunde vi välja höger eller vänster oj! Jag överlät det till hundarna och de valde att klättra ännu mer uppför, pust!
Sen började det gå nerför ett tag och jag skymtade ett hus, kan det vara huset vid bilen? Men nä, ännu en jakt koja i ingenstans, tänk om scoterspåren bara slutar där och nu började det skymma.
När vi kom fram så fanns där två scoterspår att välja igen, men vi valde att hålla vänster som vi hela tiden hade gjort.
Och det visade sig att vi kom ut på den vägen där vi hade mött mannen med stövarna, nu visste jag var jag var i alla fall, men vilken omväg jag hade kört, skit alltså!
T om hundarna kände sig hämma nu och ökade takten. När vi kom ut på myren mötte vi ett gäng scotrar, som stannade och då stannade även vi och pratade lite granna och så fick hundarna vila ett tag. Det var jättetrevligt. Sedan när jag skulle fara igen, sa jag bara Japp till hundarna och de fortsatte sin resa.

Lite problem med snöklumpar hade dom, ändå hade jag använt tassmedel. Nä, måste nog köpa ett gäng hundsockor, måste väl ge mig i den frågan ;-)
Mot slutet började Kissen bli slut, så då var det ju bra att ha Biker och byta ut med.

Vi blev omkörda av några scotrar till och där sist var en av mina arbetskamrater, kul. Snacka om att skogen var full av människor idag, har aldrig mött så många här förut. Jättebra träning för hundarna och mig.
Nu gick solen ner och vi hann precis till bilen. Oj vad vi var slut, men vilket härligt äventyr.
Jag började då tänka på att vi tränar för kunna göra ett meriteringstest för att hundarna ska bli "godkända" draghundar så att säga.
Men idag har de väl fixat ett test, som visar att de är draghundar, här har det hjälpt matte att ta sig fram på de mest knepiga vägarna och lyckats.....
Men nej............de måste kunna dra "fort nog" för att bli godkända. Det är just detta med tiden, att man måste jaga den, är väl inte direkt relevant. Samojeden ska kunna dra och frakta ett lass från A till B, då är det väl en drag hund?
Det är sådana här svängar som jag gjorde idag jag tycker om, jag och hundarna ute på äventyr och samarbetar tillsammans.
När vi kom till bilen hade vi varit ute i spåret 2 timmar och 20 minuter. Och som sagt det var ingen lätt tur;-)
Nu ligger det en hel hög vita vovvar helt utslagna här runt mig och mår jättefint efter en god middag och ett spännande äventyr.

Ja, temperaturen går verklige upp och ner eller om man säger ner och upp? I alla falltog vi en "vilodag" från draget igår vi hade då - 20 grader, burr! I morse hade vi - 22 grader och när jag kom hem från jobbet var det bara - 4 grader och småsnöade ;-)
Så då fick jag lust att dra ut med hundarna. Så på med pannlampa och selade på hundarna. Det var full fart i starten tills vi kom upp till första vägen, där står två tjejer med tre hundar och ska kolla in när vi far, (min största dröm är att få hundarna att bara springa förbi utan att bry sig om andra hundar och människor.hm!) I alla fall så såg det först ut som om de skulle springa förbi, men nix pix. De gjorde en kraftig högersväng mot tjejerna och hundarna (tur var så har jag pratat med dom någon gång så de vet om mina tjejet) så de tog det lugnt och bara stod där, så jag fick faktist igång mina hundar ganska fort i rätt riktning, tänk om fler kunde vara så lugna. För då blir de inte så intressanta, gemfört med dom som springer och skriker åt dom, men jag förstår ju också att de reagerar så eftersom de inte känner mina hundar och de kommer farandes emot dom och skäller, så de ser ju inte direkt gulliga ut då.

Vi kom sedan iväg och det gick rätt bra, men jag upptäckte att det var lite svårt att se när det snöade emot en. Men tur att hundarna nu känner denna slingan så vi inte åker vilse ;-) Men efter ett tag börjar Akita att sätta sig ner och vill vända eller något, då kom jag på att jag hade inte tänkt på att smörja in tassarna, eftersom det blivit mildare så fastnade ju snön i tassarna så det blev snöklumpar och det tycker inte Akita om. Så då blev det att vi vände och det var ju lite tyngre idag eftersom det låg nysnö på spåren, men de pinnade på så det blev ett bra pass på 5 km idag.

Jo, vi fick lite pulversnö i natt. Så jag var bara tvungen ut och köra en liten sväng med hundarna. Det blev nästan 4 km och det kändes lagom idag, för jag har lite "skallebang" idag;-)
Apropå igår när jag "råkade" bjuda in alla i min adressbok till facebook, det blev ju faktiskt något positivt. Har fått många kontkater som kanske inte trodde, så det blev jättekul;-)
Ibland är det bara meningen att man ska "göra bort" sig;-)

Nu har jag gjort bort mig när det gäller Facebook. Skulle bjuda in några vänner och råkade trycka så att alla i hela min nail adressbok fick inbjudan, det var inte meningen. Till och med både polisen och konsumentverket fick en inbjudan och en massa kundcentra oj, oj.

I eftermiddags var jag ute och körde en runda med hundarna. Vilken himmel det var. Tror det är något oväder på G för det började blåsa mer och mer. Hundarna var duktiga till en början, men senare blev de "flamsiga" (hm kan hundar bli flamsiga ;-) Så det blev en kortare tur idag ca 4.5 km.
Enligt väder prognosen ska det bli lite snöfall ikväll, håll tummarna att de har rätt.

Idag var vi ut här i Öjebyn och körde en runda på 7,5 km. Vi hade som igår ca - 16 grader. Hundarna går superfint i detta väder. Synd att man själv blir så frusen efteråt, ska nog gå in och ta en varm dursch. Då brukar man ju få upp varmen igen.
Imorgon jobbar man igen, fast bara till 13. Sedan är man ledig på tisdagen också. Sedan är det slut på alla röda extra dagar. Sedan får man vänta ända .... till början av februari ;-) då ska vi åka ner till Furudal för Samojed veckan där, det ska bli kul.

Idag for vi iväg på en runda på 1 mil och det gjorde vi mycket bra.
Det var tungt  på slutet, men alla var jätte duktiga. Med tanke på hur spåren såg ut efter stormen vi hade på Nyårsafton, (se bilden nedan) så jobbades det helt otroligt. Jenny och Dunder var jätteduktiga de körde skidor med pulka. Det var Dunders första riktiga körning med pulkan och han jobbade som en oxe ;-) Jätteduktig. Biker fick vara med fast hon sprang lös hela tiden och hade koll på oss. Vid ett tillfälle valde Dunder att ta av till ett "eget" scoter spår. Så Jenny fick lite problem med att styra om honom och hamnade då ganska långt bakom oss, men "ordningshunden" Biker sprang bak och kollade och kom sedan tillbaka till mig och spannet. Skällde på oss att vi måste vänta in Jenny och Dunder, vi fick inte fortsätta. men så fort vi såg att Jenny kom, så var det grönt för Biker att vi for vidare. ;-)
     

Idag var det + 2 grader, suck!
Men jag och Jenny for iväg för att kolla lite spår och testköra i alla fall. Vi "snubblade" på ett jättefint scoter spår i Hortlax, det var perfekt hårt och fint. Fast det kändes som om det var April och våren var på väg. Snön smälte och solen sken.
Jenny körde Blixten och Kissen, de springer jättebra tillsammans. Jag körde Akita, Dunder, Biker och Traja. Inte den bästa kombinationen. Alla tre tjejerna var irriterade på Dunder, som bara skull flörta med dom. Till och med Akita som brukar vara lugn och sansad. Å Biker hade vaknat på fel humör och ville mest säga åt Dunder hela tiden. Så jag hade en del strul, rasade i snön två gånger ;-) Till slut fick Biker springa lös och Dunder själv längst bak och Traja och Akita ta täten och då blev det fart. Det är tur man aldrig ger upp och att man försöker och försöker hitta bra lösningar.
För då får man belöningen av att stå och njuta av det som är så härligt, att stå på ett spann, med jobbande hundar framför och bara njuta;-)

 

Isbjörnens rike.

Isbjörnen lever i Arktis och är helt anpassad efter ett liv på isen. Idag finns det uppskattningsvis 20 000 till 25 000 isbjörnar i världen. Studier visar att två tredjedelar riskerar att försvinna till år 2050, som följd av den globala uppvärmningen och issmältningen i Arktis. WWF behöver ditt stöd för att vända utvecklingen - agera genom att bli Isbjörnsfadder redan idag. Klicka på bilden här nere.