Idag for jag och tjejerna ut på en dragtur och den började lite klumpigt;-) Precis när man kommer till scoterspåret blev det lite trassel, så jag var tvungen och trassla ut hundarna och tänkte att det behövs nog inte ankra. Precis när jag tog tag i släden och skulle ställa mig på medarna, så fick hundarna ivret att tra iväg, jag tappade balansen och greppet och for i backen;-) Där låg jag och skek på hundarna att de skulle stanna, men jag reste mig lugnt och gapade på dom, och svor nog lite också;-) En av grannarna kom ut och undrade om jag behövde hjälp, men jag sa att jag inte behövde det och så kallade jag på hundarna igen och då tvärvände som och kom tillbaka med spannet, lite impad blev jag själv;-)

Efter den "lilla" insidensen så fortsatte vi våran färd och den gick jättebra. Strulet jag hade med dom i torsdags var som borta och vi gjorde ca en mil. Vi tog även en sidospår och hälsade på barnen, Katarina och Kjell. Fast det var inte så bra , för sedan när vi skulle forsätta turen hemåt, ville Biker inte fortsätta. Hon ville vara kvar hos barna och Kattis;-)

I onsdagseftermiddag fick Rulle åka hem, han hade gjort ett jätte bra jobb;-) Men nu började även Traja att gå in i höglöpen och gjorde sig till för han. Men han vågade aldrig flörta tillbaka, för då kom Biker flygande och sa till han på skarpen. Hon är ganska så svartsjuk, hon visar sig svår och tvär för killen, men akta om han visar intresse för någon annan tik, då ligger han risigt till och det förstod Rulle ganska fort.
Rulles husse mötte upp oss i Lycksele, tusen tack för det. Annars hade nog resan blivit väldigt dryg och speciellt när vi fick en kraftig dimma på väg hem, var ganska ansträngande att köra då. Så miljoners tack till dig Pelle:-)

I torsdags tänkte jag att nu ska vi ut och dra. Det har ju varit lite dåligt med det den senaste tiden. Vet att några brukar säga att det är ju jobbigt att dra med löptikar, men jag tycker aldrig att jag har haft något problem. (kan kanske vara att jag har haft turen att de inte direkt löpt under dragperioden;-) För i torsdag fick jag då uppleva ett spann, som ville åt olika håll, en ville absolut inte och en verkade helt snurrig, gjorde bara tvärtom mot vad jag sa;-(
Akita är precis efter löp, hur snurrig som helst. Traja i början av höglöp och vill gärna rida på Biker hela tiden, som i sin tur är på väg ur höglöp och blir jätte arg på Trajas ridande oj, oj ,oj. Mitt tålamod, ska vi inte prata om, utan vi tar ett djupt andetag och räknar till tio;-)
Kissen hon är inte där än, men hon är unghund och vill helst inte lyssna alls, för det är ju inge kul. Det är mest bus där. Så ni förstår att jag var inte så lycklig när jag kom hem från en väldigt omständig körning.

Vädret har nu blivit mildare och man får lite vårkänslor. Fåglarna kvittrar på morgonen och temperaturen ligger på noll. När solen skiner så värmer den upp en och det droppar från hustaken. Härlig känsla;-)
Träden blir ganska häftiga när det är fuktigt i luften och så blir det någon minusgrad på kvällarna och nätterna, de blir härligt vitfrostiga;-)

Oj, vad jobbigt det är att para hundar. Jag är helt slut just nu;-)
Redan vid ett tiden idag var ja grusig i ögonen, har väl inte sovit så himla bra nu i två nätter, pga att det är en han hund i huset bland alla löptikar;-)
I alla fall så var jag med Rulle igår vid lunch och ögonlyste honom och det blev godkänt. Vi halv fyra tiden senare på eftermiddagen försökte jag få i mig lite middag, men just då kom dessa två turtur duvor på att få en hängning, så maten fick vänta. Fick ju bistå Rulle, eftersom det var hans första gång. Han var jätteduktig.
Efteråt blev det lugnt och jag kunde njuta av min middag;-) Resten av kvällen var det lugnt.
Idag tänkte jag att en till hängning skulle sitta fint;-) Men de verkade helt ointresserade ut. Rulle gjorde några små intressen och Biker sa ifrån skarpt. Jag tog t o m en tur till skogen för att de skulle få lugn och ro, men de var inte intresserade. Kom hem igen tog in dom igen och hoppades, men nej.
Tog en fin promenad med dom och det var ju inget. Bestämde då att det nog var klart. Så jag satte in Biker och Rulle i hundgården och tog de andra tre tjejerna ut på en promenad.
När vi varit ute ett tag och vände hemåt, så var det lugnt ända tills vi kom till P-platsen våran. Då tjöt Biker till och det ljudet känner man igen om man varit med om parning förut. Mina tre tjejer som jag då höll i blev som tokiga, de skulle till Biker och hjälpa henne. Då var det tur att jag är så stor och tung, för annars hade jag nog flugit som en vante bakom dom;-) Medan Biker tjöt och jag försökte lugna henne, samtidigt som jag försökte slänga in de andra vilddjuren in på altan. Man blir lite stressad i sådana hära situationer, till slut fick jag in dom och kunde springa till Biker och Rulle. De stod i en jättefin hängning, jag tänka att Rulle är lär sig fort. Han stod i en perfekt hängning. nu lugnade sig Biker också när jag var där och lugnade henne.

Ja, det är precis som att koka mjölk, vänder man ryggen till då händer det;-)
Efter det att hängningen var klar, så skulle jag ta in Biker och Rulle så de fick pyssla om sig och även samla ihop de tre tjejerna som fortfarande hade massa koppel på sig och lugna även dom. Men då kom Kissen på att nu ska vi passa på att ha lite kul, så hon smet för mig. Hon blir alltid så lycklig när hon lyckas med det och springer som ett skott tvärs över alla grannars tomter och ut på vägen. För där kan man ju hitta lite "godis" (hästskit) Jag efter skrikandes och springandes, men oj så kul hon ser ut att ha det. Jag ser hur hon försvinner runt en stor snöhög och när jag kommer fram är hon total borta. Jag ropar och söker en vit hund över den vita nejden om kvällen, inte lätt.
Helt plötsligt så kommer hon ljudlöst upp bakom mig, precis som om hon och jag var ute och gick. Sedan gick vi hem;-)

I torsdags åkte jag och Jenny iväg till Furudal med fem hundar, släde, skidor, packbox och en massa annan packning. Resan ner gick inte speciellt fort, då det var dåligt väder. Hade snöat hela natten och oplogade vägar. Mkt snörök som gjorde att både bilar och vägen ibland bara försvann. Till slut kom vi i alla fall fram till vår stuga i Furudal.

På fredagen var det dax för den officiella samojed utställningen. Jenny skulle ställa Dunder och Blixten. Jag ställde Kissen, Traja och så hjälpte jag Marie att ställa Kissen pappa Harley.
Vädret var snö och åter snö. Jag hade problem med att springa med hundarna då man gled i sidled, på den nylagda snön. Så där kände man att jag får ta på mig att de inte kunde springa så bra. Kissen var jätteduktig stod stilla och fint. Hon fick jättebra kritik, men domarna tyckte nog att hon fått lite för mycket mat, lite för rund. Så det blev en tvåa i kvalitet.

Sedan blev det en lång väntan innan Traja fick komma in och visa upp sig. Och hon som brukar tycka om att visa upp sig, var på jätte grinit humör. Hon stod typ och skällde hela tiden och ville bara gå därifrån. Så det gick inge vidare;-)
Dunder gjorde bra ifrån sig och fick kv 1.

På kvällen var det förarmöte och gemensam middag.
Så var det lördagsmorgon och vi gjorde oss ordning för det Nordiska Samojedmästerskapet. Jag skulle tävla i fyrspann och Jenny med skidor i nordiskt. Vi var båda ganska nervösa. När vi skulle gå upp med våra saker till startområdet, fick vi information om att starten hade förskjutits en timme, pga av att ngr dammar hade öppnats och vatten fyllt del av skön där våra spår gick. Så de var nu tvugna att kör om spåren.
Så en timme senare kom vi igång. Vädret, snöade och snöade;-)
Jag kom iväg ganska bra och spåret var bra skyltat. Men spåren var ganska tunga. Hade svårt att springa i uppförbackarna då jag skönk och gled i snön. Spåren var inte speciellt hårda då de var ganska nykörda. Tjejerna jobbade på väldigt bra, Blixten var lite disträ som killar kan vara, lukta och pissa. Men han blev bättre och bättre, för tjejerna drog och gav han ingen chans att stå still. När vi kom ut på skön började både Blixten och Kissen gå varma (tror jag) för de vill gärna dyka i snön. Samtidigt började vi märka att fast jag smörjt in tassarna mkt noga så fick Akita och Traja problem med snöklumpar i tassarna. Så då börjar även de slänga sig ner och tugga bort snö klumparna. Så det var många onödig stopp. Vi kom i mål på ca 1 timme och en kvart. Så det var bra med tanke på underlaget och alla mini stopp.

På eftermiddagen hade vi årsmöte, det höll på i fyra timmar ;-)
Så efter det var det bara att stupa i säng.
Vädret, snöade och snöade.
Söndags morgon och andra loppet skulle köras. Kommer ut och ser att en dm snö hade kommit under natten och det snöade fortfarande. Inte så lockande. Starten blev uppskjuten en halvtimme denna dagen, så de skulle hinna köra upp spåren. Denna dagen hade jag fått låna sockor till Akita och Traja, så de skulle slippa snöklumparna.
Men det märktes redan innan start att de inte var på G idag. Direkt efter starten började Blixten total protestera, han skulle inte dra. Han bromsade allt han kunde och vill springa tillbaka. För att han inte skulle påverka tjejerna så mycket tog jag lös han en stund från nacklinan, men det var inge bra för då tog han tillfället i akt och bli arg på släden. han ställde sig framför och skällde ut släden. Så det var bara att skälla på honom och sätta dit nacklinan igen. Tjejerna längst fram hade lite problem med sockorna, såg ut som om de inte fick ordentligt med fäste och kraft i stegen.
Snön yrde ner och sikten var dålig, kännde mig frestad att bryta, men nej runt ska jag. Släden gled knappt i snön och hundarna vände sig om och tittade på mig mkt ofta för att verkligen kolla om de måste gå framåt. Det var ingen ide att försöka få dom att gå fortare, utan bara få dom att gå framåt.  När vi slutligen kom i mål hade vi varit ute i 1 timme och 45 minuter. Snacka om jag var slut, men vi tog oss runt.

Jag slutade på en 10 plats, alltså tionde bästa fyrspanns samojed i norden 2009;-)

Ikväll kom Elisabeth förbi och vi tog en runda på 4,5km. Vi koncentrerade oss då på att få upp farten. Elisabeth kör ju Zigge och Bea. Bea är en Vorster och där går det snabbt. Så hon får fart på alla samojederna, det är ju bra. Ibland försöker hon göra avstickare när hon känner något spännande spår, men oftast går det riktigt bra.